Julafton i Ghana. Vit kvinna vid poolen. Kanns som en omojlig kombination men har har ni beviset. Det var valdigt skont att bara for en dag fly fran svetten, ghanianerna, sanden och jag vet inte, alla fordomar kanske. Jag simmade langa langder, laste en bok, duschade och kande mig renare an nagonsin. Sminkade mig for forsta gangen sen ankomstlagret, gick till restaurangen, at beef stir fry och fried rice, oppnade julpaket, tog en ol. Andades. Dagen borjade egentligen i kyrkan, precis som alla andra sondagar, men jag var gladare an vanligt. Lyssnade saklart inte pa vad pastorn sa men dansade glatt under trumman. Jag borjar afrikanseras. Kann pa den. Smaka pa ordet och du tanker fargas. Jag tanker harmoni. Var nojd med det du har. Snart borjar 2007. Ett bra satt att starta pa.

Sjalvstandighetsresan

Inte ett kapitel i sig. Bara ett kapitel i mig. Har lart mig att man aldrig ar ensam. Aven om det kanns sa ibland, till och med valdigt ofta. Men ibland ar man sa pass omhandertagen och iaktagen att man inte ens har en asikt. Man ar bara manniska som foljer hans fotspar.
Jag gick efter Kudjo till sjukhuset, skolan, banken, marknaden och kyrkan. Jag drack ol och gin pa lokalt vis tillsammans med Stephen. Fick en tillika gratis guidning av den botaniska tradgarden som han jobbade i. Vi borde oppna vara hem och vara hjartan oftare. Frukta inget och du ska belonas. Ar det ett bibel citat man tro?

Kapitel 4 Skolan

Nu dilemma. Ska jag beratta om min skola eller om den kommunala skolan? Jag vet egentligen inte sa mycket om nagon annan skola an den jag jobbar i, forutom att allt ar annorlunda dar. Vi ar 6 larare och 2 volontarer pa 7 sju klasser. En skola med totalt 57 elever. Rakna pa den och ni kommer forsta att vi ar bade en och tva och tre for manga. Just nu gor till och med jag och Stine inget direkt jobb och skolan overlever anda. Den borjar klockan sju med ankomst. En timme senare ar det samling. Uppstallning, information och inspektion. Det sjungs nationalsangen, psalmer och hymner, och dom lovar vara sitt land troget. Varje vecka ar en larare ansvarig for samlingen. Nar det har varit min vecka har ingen fatt lida under kappen for smutsiga naglar, langt har eller trasiga skor. Forstar inte alls vad det har att gora med skolutbildningen men har kommit fram till att det har med representation att gora. Skolan behover gora reklam for sig och da vill man visa upp hela och rena elever. Som sedan presterar bra. Forst det ena sen det andra. Efter samlingen marcherar alla elever till sina klassrum dar den forsta lektionen borjar. Tva timmar senare ar det frukostrast. Vid det har laget ar jag trott, hungrig och uttrakad. Nar jag druckit min kopp valling eller grot mar jag lite battre och vi fortsatter med annu en 90 minutare. Sedan, Halleluja, lunch rast! Jag och Stine har listat ut att skolan serverar fem olika ratter. Valdigt passande med tanke pa att skolveckan har fem dagar. Banku (tva olika soppor), bonor, ris med salladsgryta och sedan ris med tomatsas. Min personliga favorit ar den sist namnda. Ibland kommer den med ett agg eller med lite extra spagetti pa sidan. Det ar gott det. Klockan 14.30 slutar skolan. Och jag gar nu som en zombie till mitt rum. Sa jag vilar en halvtimme timme innan stan kallar pa mig. Ghana, Ho, vanner, liv och det riktiga afrika. Skolan ar annu ett stort fragetecken. Kapitel 3 far snart en fortsattning.

Kapitel 3 Kyrkan
Jag ar kristen, kanske inte praktiserande troende, men iallafall medlem i kyrkan. Men nu. Jag vet inte. Jag ar nog inget alls. Bara pessimistisk. Varje sondag, och tisdag, och fredag, och ibland alla dagar i veckan gar dom till kyrkan. Dom klar upp sig, satter pa sig guldorhangen och finskor. Tar sin bibel och springer sedan ivag. Vallfardar. Jag har gjort likadant och iaktaggit, dansat, lyssnat och insett. Att allt ar hokuspokus. Dom ber till Gud fore och efter skolan, fore och efter fotbollstraningen, innan tro-tron tar oss mot nya aventyr och innan maten later sig matta magen. Det ar fint och sa men till vilken nytta? Jag tror pa Gud, att han kan ge dig kraft att ta tag i svara problem, men han ger inte svar pa alla dina fragor och defentivt inga losningar. Du maste ta egna inititiv! Har vantar alltfor manga pa fralsningen, deras raddning. Och dom vantar, och vantar, och vantar. Tid man kan anvanda till att gora. Vill inte lata sa trangsynt och svar men jag forsoker bara vara realistisk. Sen kan man ju ocksa fraga sig hur det kommer sig att detta svarta land avgudar den vitaste mannen av alla, Jesus. Finns det ens en morkhyad figur i bibeln? Men man lar sig att inte ifragasatta saker och ting har. Fakta ar fakta, och bibeln ar allas lagbok. May God be with you, Amen.

Kapitel 2 Pengar

Jag trodde att Ghana och Afrika var annorlunda. Men dom ar precis lika giriga och penningastinna har. Om inte mer. Jag ville uppleva den andra sidan, den dar vanskap, grannar, kultur och mat pa bordet betydde mer an en skinande bil eller en guldklocka. Det ar konstigt hur man kan vardera pengar i en varld dar pengar inte finns. Det kanske bara ar jag som upplever den har hetsen, men faktum ar att fragar du vilken man som helst drommer han om mer pengar, eller en vit fru. Sa numera ar jag den svenska banken som gar gata upp och gata ner i Ho, staden som borjar kannas som hemma. Fast det ar klart, pengar har ett hogre varde har. Vi europeer kan alltid lana pengar pa banken, jobba arslet av oss ett ar eller tio och sen spara ihop till en mindre formogenhet. I Afrika ar det inte ens en mojlighet. I slutet pa manaden kommer du alltid hamna pa noll. Sa vi lever ju inte efter samma forutsattningar men anda. Forstar ni min frustration? Den borjar vaxa till ett sandslott. Ett sandslott som jag snart ska rasera, sparka sonder, halla vatten pa och bygga upp igen. Allt for att komma bort ifran det har, det dar, pengar.